PURE
We know you are here, our brothers and sisters . . .
Pressia barely remembers the Detonations or much about life during the Before. In her sleeping cabinet behind the rubble of an old barbershop where she lives with her grandfather, she thinks about what is lost-how the world went from amusement parks, movie theaters, birthday parties, fathers and mothers . . . to ash and dust, scars, permanent burns, and fused, damaged bodies. And now, at an age when everyone is required to turn themselves over to the militia to either be trained as a soldier or, if they are too damaged and weak, to be used as live targets, Pressia can no longer pretend to be small. Pressia is on the run.
Burn a Pure and Breathe the Ash . . .
There are those who escaped the apocalypse unmarked. Pures. They are tucked safely inside the Dome that protects their healthy, superior bodies. Yet Partridge, whose father is one of the most influential men in the Dome, feels isolated and lonely. Different. He thinks about loss-maybe just because his family is broken; his father is emotionally distant; his brother killed himself; and his mother never made it inside their shelter. Or maybe it’s his claustrophobia: his feeling that this Dome has become a swaddling of intensely rigid order. So when a slipped phrase suggests his mother might still be alive, Partridge risks his life to leave the Dome to find her.
When Pressia meets Partridge, their worlds shatter all over again. - Från Goodreads
Författare: Julianna Baggott
Språk: Engelska
Antal sidor: 461
Pressia barely remembers the Detonations or much about life during the Before. In her sleeping cabinet behind the rubble of an old barbershop where she lives with her grandfather, she thinks about what is lost-how the world went from amusement parks, movie theaters, birthday parties, fathers and mothers . . . to ash and dust, scars, permanent burns, and fused, damaged bodies. And now, at an age when everyone is required to turn themselves over to the militia to either be trained as a soldier or, if they are too damaged and weak, to be used as live targets, Pressia can no longer pretend to be small. Pressia is on the run.
Burn a Pure and Breathe the Ash . . .
There are those who escaped the apocalypse unmarked. Pures. They are tucked safely inside the Dome that protects their healthy, superior bodies. Yet Partridge, whose father is one of the most influential men in the Dome, feels isolated and lonely. Different. He thinks about loss-maybe just because his family is broken; his father is emotionally distant; his brother killed himself; and his mother never made it inside their shelter. Or maybe it’s his claustrophobia: his feeling that this Dome has become a swaddling of intensely rigid order. So when a slipped phrase suggests his mother might still be alive, Partridge risks his life to leave the Dome to find her.
When Pressia meets Partridge, their worlds shatter all over again. - Från Goodreads
Författare: Julianna Baggott
Språk: Engelska
Antal sidor: 461
Handlingen: Jag älskar dystopia böcker, denna var helt okej. Men jag måste medge att i början ville jag bara lägga den ifrån mig. Inte för att den var dålig, men för att den var lite för rå och 'creepy' för min smak. Men måste säga att Julianna Baggott KAN SKIVA. Hon skriver så att man vill läsa vidare och vidare, och det är vad jag gjorde tillslut i alla fall. Men jag tycker boken var mer som en vuxen boken mer än YA, om man bortser från huvudpersonernas åldrar. Tråkig var i alla fall inte det här boken, den var fullproppad med action och även om den hade en hel del mörka stunder, var det en helt okej bok. Jag köpt den för att det stod på framsiden av den versionen jag köpte att folk som älskar The Hungar Games, skulle älska Pure. Men Pure är mer för dom som älskar Wither by Lauren Stefano. Jag älskar Wither, men Pure var inte lika bra. Wither och Fever, som är andra boken, har den där känslan av att kanske inte allt för unga läsare borde läsa dessa böcker. För då jag läste Fever var jag lite små äcklad ibland, och jag var mer än lite små äcklad då jag läste Pure. Varför? Personer med en fläkt nerstucken i halsen, fåglar i ryggen som fortfarande lever, mammor med barn nu sammansvetsade i sin egen kropp efter världen sprängdes. Och barn som lever deformerade på gatorna som sjunger hemska sånger om att mörda de mer lyckligt lottade personerna i 'the dome'. CREEPY. Men handlingen i säg, med att de ska avslöja en korrupt värld men en hemsk härskare, är det inge fel på. Rätt vanlig när det kommer till dystopia böcker, men jag blir aldrig riktigt trött på det.
Karaktärerna: Jag tyckte nog mer om personerna än handlingen. Man kände verkligen med dessa personen. Pressia och Patridge, huvudpersonerna är när man kommer mer in i boken äkta och man vill veta mer om dom. Jag trodde aldrig att jag skulle tycka om en karaktär vars högra hand är ett äckligt läskigt dockhuvud... (japp, du läste rätt...) Sedan är El Captain och Bradwell, några som jag tycker rätt mycket om. Även om El Captain.. är rätt underlig..
Sammanfattning: En underlig bok, men hon har lyckas genom att få ett medelbetyg enbart för att hon skriver bra och att den är väldigt spännande. Om du gillar underliga, mörka dystopia, som påminner om Wither, läs den. Annars.. kanske skippa den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar